Lyrics:

Han kom med mig
n�r jag drog bort den v�ren
som hen hund f�ljde han mig
t�tt i sp�ren
jag var glad �t hans s�llskap
n�r jag s�kte guldets land
men Kristina
guldet blev till sand

Vi slet ont, ja allt gott
fick vi f�rsaka
ofta gr�t han och bad:
Ta mig tillbaka!
Men jag v�grade alltid
fast jag tvekade ibland
�h, Kristina
guldet blev till sand

Han som var min kamrat
Han trodde mitt ord
fast jag redan d�
s�g att l�ngs denna v�g
fanns knappast det jag ville n�

�ver pr�rien kom vi till en �ken
Vi gick vilse
och b�rjade se sp�ken
Man h�r vatten som porlar
n�r ens huvud st�r i brand
�h, Kristina
guldet blev till sand

Jag som var hans kamrat
jag tog honom med
�ver land och hav
�kenvinden har h�ljt ett t�cke
�ver hans tysta grav

Ur en stinkade k�lla drack han vatten
och han blev sjuk och gick bort fr�n mig den natten
N�r hans blick hade slocknat
d� gled klockan ur hans hand
�h, Kristina
guldet blev till sand
�h, Kristina!
Guldet blev till sand...