Dagen går mot solnedgången En stund hos dagen fången Solen stannar till och far Mörkret faller visserligen Men där nere på trollstigen Har en gnutta solsken stannat kvar
Och gnuttan ber om ursäkt när den snubblar vi ett troll Trollet säger: Spelar ingen roll Troll vill nog ha ljus men det skall vara som ett lån Som varken gör något till eller från
Trollet sneglar under luggen Låtsas inte om ett dugg men Står där ändå, fumlar litegrann Gnuttan spelar ut reflexer Någonting i hjärtat växer När de råkar nudda vid varann
Du är en vacker gnutta du, ska vi åt samma håll Säg har du lust att följa med ett troll? Du bländar mig, förvisso men jag tycker om ditt ljus Och ber dig stiga på i mitt hus
Gnuttan studsar fram och åter Hoppas att du mig förlåter När jag tackar nej därtill Du förstår jag vill det nog Men snart blir allting mörkt i skogen Och då far min låga vill
Och mörkret föll och gnuttan dog så att man inget såg Men trollet såg sig undrande omkring Och muttrade: En gnutta sol de ska jag ha i håg En gnutta sol, det gör väl ingenting