Det bor en mås på taket, den är så vit och fin Den finns där alla sommarens dagar Den flyger bort närhelst den behagar Den låter som John Coltrane I en helvetesmaskin Och man vet ej om den skrattar eller klagar Nej, man vet ej om den skrattar eller klagar
Det bor en mask I mullen och den är hal av slem Och hans dag är lika dunkel som natten Ja, hans dag är lika dunkel som natten Ej har den något huvud och blott en enda lem Och den livnär sig på rötter och på vatten Och den bor här utanför I rabatten
Och uti den rabatten, där växer det en ros Gud signe, som henne växa låter Och give henne tröst när hon gråter För när masken går I rötterna stämmer rosen upp en blues Och hon skriker, fast det ingenting låter Men bladen faller bort när hon gråter
Om våren, om våren det är en bedräglig tid Då alla glada visorna skrödas Och kärleken blir till att förödas Det enda jag vill ha är en liten smula frid För lika väl som rosen den röda Skall även jag de maskarna göda