Lyrics:

M�rk hur v�r skugga, m�rk, Movitz mon frere,
inom ett m�rker sig slutar,
hur guld och purpur i skoveln, d�r,
byts till guld och klutar.
Vinkar Charon fr�n sin brusande �lv,
och tre g�nger sen d�dgr�varen sj�lv,
mer du din druvan din ryster.
D�rf�r, Movitz, kom hj�lp mig och v�lv
gravv�rd �ver v�r syster!

Lillklockan kl�mtar till storklockans d�n,
l�vad st�r kantorn i porten
och till de skr�lande gossarnas b�n
helgas denna orten.
V�gen opp till templets griftprydda stad
kantas mellan rosors gulnade blad,
multnande plankor och b�rar;
till dess den l�nga och svartkl�dda rad
mjukt sig bugar i t�rar.

S� gick till vila, fr�n slagsm�l och bal,
gr�lmakar L�fberg, din maka,
ej mer fr�n gr�set l�nghalsig och smal
hon �n glor tillbaka.
Hon fr�n Dantobommen skildes i dag
och med henne alla lustiga lag.
Vem skall nu flaskan befalla?
Torstig var hon och urtorstig �r jag;
vi �r torstiga alla.

(Ack l�ngtansv�rda, och bortskymda skjul
under de susande grenar,
d�r tid och d�den en sk�nhet och ful
till ett stoft f�renar!
Till dig aldrig avund s�kt n�gon stig;
lyckan, eljest uti flykten s� vig,
aldrig kring grifterna ilar.
Ov�n d�r v�pnad, vad synes v�l dig,
bryter fromt sina pilar.)